Armavir: Snart är vi alla robotar som idisslar snabbmat
av
Det nya köpcentrat i Armavir får mig att inse att en del saker faktiskt var bättre förr.
Vi har kört genom det tämligen fattiga, tämligen slutna, auktoritära och gammaldags Ryssland, och vi har ätit bra och nyttigt.
Vi har inte sett en enda matkedja. Vi har fikat på enkla och smutsiga vägkrogar med den glödande kaminen livsfarligt placerad på golvet. Och det har varit trivsamt och gott. Vi har ätit på nattklubbar, stora restauranger, små restauranger, enkla, dyra, och maten har varit god varje dag.
Inte någon av krogarna har ingått i en större, smart affärsstrategi uttänkt av ekonomer klädda i kostym och kammade med fläskkotlett. Ingen har byggt på ”koncept”. Krogarna har varit privatägda eller i något fall rentav kommunalt styrda.
Efter 250 mil kommer vi till Armavir och möter den moderna tillvaron i form av ett köpcentrum som heter Röda torget. Det ser ut som alla andra köpcentra i världen, en betongkoloss med en stor parkering framför. Tittar man lite noggrannare kan man ana att gallerian ligger i Ryssland.
På andra sidan vägen finns en gammal fabrik. Det var en sovjetisk vana att lägga industrier mitt inne i städerna, vilket ofta ger egenartade vyer över fabriksskorstenar och murar och verkstäder.
En flock hundar springer med hängande tungor på parkeringen (det är drygt 20 grader varmt).
Det finns anmärkningsvärt många vakter, civilklädda och uniformerade, och en av dem drar sig inte för att avkräva min tolk på en förklaring varför hon talar i telefon på parkeringen.
Men annars är den som alla andra gallerior. Här finns allt det som den moderna människan anses behöva:
Ytterst vassa köksknivar från tyska Zwilling. Franska grytor. Amerikanska jeans. Benetton. Adidas. Väskor. Inredningsbutiker.
Fåtöljer som ger massage (pris: 95 000 rubel).
En platta som vibrerar när man står på den.
– Du går ner i vikt utan att röra dig, säger försäljaren.
Pris 36 000 rubler, motsvarande 7 000 kronor. Det är mycket i en stad där genomsnittslönen är knappt 20 000 rubel, och det säger allt om de ekonomiska obalanserna i dagens Ryssland. Finns det folk som ger två månadslöner för en vibrerande platta som garanterat hamnar i garderoben efter ett par månader?
Jo då, Sergej Jesin, platschef för bolaget som driver Röda torget, är optimist. Man har gjort marknadsundersökningar. Uppemot 18 procent av Armavirs 250 000 invånare tjänar över 50 000 rubel i månaden.
Inom tio kilometers radie bor ytterligare 250 000 människor. Längre bort finns städer som Tjerkessk och Stavropol, och de har inget som liknar Röda torget. Invånarna där kan nog lockas hit.
Gallerian erbjuder ju inte bara dyra affärer. Här finns även billiga fast moderiktiga kläder, och en biograf med många salonger, och ett slags shoppingdagis där barnen kan parkeras medan föräldrarna handlar.
– Vi öppnade tolfte oktober och har redan haft 350 000 besökare, säger Jesin.
De har kommit för att handla och begapa den nya världen.
Vad är väl Armavirs gamla marknad jämfört med Röda torget! Till marknaden får man krångla sig över järnvägsspåren om man kommer från fel håll. Direkt efter spåren står gubbarna som säljer sina kepsar och pälsmössor som de alltid har gjort, fast mest står de och pratar med varandra.
Och där sitter tanterna som säljer de gamla östeuropeiska varianterna av jeans, och kostymer som var omoderna redan i Sovjetunionen.
Hit går snart bara de fattigaste. Den som har pengar kommer att föredra Röda torgets luftkonditionerade bekvämlighet.
Och så finns det snabbmat i gallerian! Kentucky Fried Chicken! Subway!
Inom kort öppnar McDonalds Drive-Thru.
Armavir kommer snart att se ut som vilken annan stad som helst i västvärlden. Man kommer att kunna resa hit och äta hamburgare och köpa samma prylar som man köper i Luleå, Karlstad, Wolfsburg, Birmingham, Salamanca, Oklahoma City och Sydney.
Det var inte kommunismen som likriktade människorna: det är kapitalismen som gör oss till snabbmatstuggande robotar.
