Galina, en 58-årig dam med tuperat hår som vanligen sitter i kassan, visar runt i de luftburna styrkornas museum. Det är det stora militärmuseet i Rjazan, hemort för Rysslands fallskärmsjägare.
Hon har tänt i salarna. Lamporna blinkade till och sedan spred sig ljuset genom muséet, och nu böjer vi oss över en monter med ett diplom. Det afghanska folket tackar en sovjetisk soldat för hans insatser.
Muséet är stillsamt och vackert. Glasmontrar. Foton. Väggmålningar. Fallskärmar packade i väskor och arrangerade i fluffiga högar.

Men något fattas. Hade inte militären en massa fordon att visa också?
– Jo, vi hade unika bilar. Men de är borta.
Varför?
Galina skrattar tyst.
– Varför? Serdjukov kom och pekade på de bilar han ville ha.
Hon tystnar. Vi pratar om känsliga saker. Bilarna fanns på militära transportmuseet, en annan stolthet för Rjazan. Galina pekar hellre på en stor, dramatisk väggmålning föreställande fallskärmsjägarnas attack på tyskarna i Vjazma 1942.
– De skar av tyskarnas reträtt.
Försvarsminister Anatolij Serdjukov besökte enligt tidningsuppgifter transportmuseet tillsammans med ”en ung kvinna”. De bedårades av de unika bilarna, bland annat en limousin som tillhört kommunistpartiets generalsekreterare Chrustjov och en annan i vilken kosmonauten Gagarin färdades genom Moskva för att hyllas av folket. Han var den förste mannen i rymden.
– En sådan har vi inte, sa den unga kvinnan när hon och försvarsministern gick förbi de särskilt exklusiva fordonen.

Efter det började bekymren, har museets förra chef, direktör Vander, sagt.
De finaste bilarna beordrades upp till Moskva och där försvann de. Därefter fick militära transportmuseet stänga, och nu är bara de luftburna styrkornas museum kvar.
– Varför? Varför?
Galina skrattar tyst. Hon ställer sig vid en glasmonter som rymmer två korslagda björkstockar på några vita stenar.
– Här skulle det vara nazistiska flygblad. De är på lagret. Korset är en symbol för Ryssland.
Försvarsministerns besök och de försvunna bilarna kan också symbolisera Ryssland, ett land jag förknippar med fars och tragedi, genialitet och ineffektivitet.

Fallskärmsjägarnas museum är inrymt i en 200-årig byggnad som tidigare hyste ett prästseminarium. Här studerade Ivan Pavlov, han som granskade salivavsöndringen hos hundar och skapade begreppet Pavlovsk reflex. Ett par hundra meter längre ner på den dammiga gatan var författaren Aleksandr Solzjenitsyn på 1960-talet lärare i matematik. Samtidigt samlade han i hemlighet vittnesmål om det sovjetiska lägersystemet, Gulagarkipelagen.

Både Pavlov och Solszjenitsyn belönades med Nobelpriset.
– Vi ska ställa ut en del vapen också. Men vi får inte ha dem i museet eftersom vi saknar vakter, säger Galina.
Och hit kan försvarsministern komma och peka på bilar han vill ha. Som en gammal feodalherre. Fast slutet på den historien kanske också är ryskt:
Serdjukov avsattes och är under utredning eftersom korruptionen i försvarsmakten skenade. En av hans närmaste medarbetare, en dam vid namn Jevgenia Vasiljeva, anklagas för förskingring, pengatvätt och maktmissbruk. Polisen fann bland annat 57 000 diamanter, rubiner och smaragder hemma hos henne.

Bilarna är också återfunna, i Moskva, det är oklart om och när de återbördas till Rjazan.
– Det var lätt att bli av med dem, det är svårare att få dem tillbaka, säger Galina.
Hon visar en bild på en flintskallig karl som hette Gleb Kotelnikov. Han skapade 1911 den första ryska fallskärmen. Till yrket var han skådespelare.

 

Se tv från Rjazan – klicka på playknappen