Startsida / Inlägg

Kettjenery: Världens största drama i världens lugnaste by

av Urban Andersson

Man lämnar Volgograd i gryningen och kör söderut mot republiken Kalmuckien. Solen stiger på himlen och dimman stiger från marken, och strax är landskapet tomt: mil efter mil av böljande stäpp som skiftar i grönt och brunt, och i sänkorna dröjer sig dimman kvar.

Landskapet var ännu ödsligare när Stalin 1943 lät deportera hela befolkningen till Sibirien, över 90 000 personer, för påstått samarbete med fienden.

Vid sidan av den raka vägen betar kor. En gång ser vi en kamel. Solen stiger sakta och är vass men den orkar inte värma.

vid stans rondell finns
Vd stans rondell finns ett porträtt av Dalai Lama och Kalmuckiens förre president Kirsan Iljumzjinov

 

Efter knappt 20 mil kommer man till en korsning. Här är stäppen sandigare. Tar man till höger och kör ett par kilometer kommer man till Kettjenery. Till vänster, där stäppen slutar och staden börjar, finns en lekplats. Den är inhägnad, mer för att hindra sanden att driva in över karusellen och klätterställningen än för att hindra barnen att försvinna.

Sedan kommer man till en rondell. Där är ett porträtt av Dalai Lama och Kalmuckiens förre president Kirsan Iljumzjinov. Kalmuckerna är Europas enda buddhistiska nation.

Två tonåringar i korta kjolar går sakta i sanden och pratar med huvudena ihop.

Templet ligger en bit längre fram och har gult plåttak.

Mitt emot är en lanthandel med grå plåtdörr. På dörren sitter upptejpade meddelanden. Kommunen utlyser allmän städdag på fredag klockan 14. En dam undrar vem som tagit paraplyet hon glömde på sjukstugan.

Ett stenkast bort ligger stadsparken som saknar namn. Popplar pryder parken och där finns gröna träbänkar. Ibland letar sig lösa kor hit för att beta. Hundar springer omkring. Sparvar flyger från träd till träd.

En hund skäller någonstans och skallet blandar sig med fåglarnas kvitter.

Längst ner i stadsparken står en staty föreställande den okände soldaten. Den är guldfärgad.

Mitt i parken har man rest en staty av Lenin. Den är vit med svart sockel. Sockeln bär texten:

Mina kalmuckiska bröder! Ert folks öde ligger i era händer!

Buddhastatyn står i samma park som Leninstatyn
Buddhastatyn står i samma park som Leninstatyn

I parkens andra ände finns en guldfärgad Buddha. Den är ny.

Där står en kortväxt dam med skrynkligt ansikte. Hon är klädd i huckle och brun kappa. På fötterna har hon sockar och de påbylsade fötterna har hon placerat i ett par grova kängor.

-jag är strålningskadad, berättar Alma Badajeva 70,
Alma är strålningskadad och för detta kompenseras hon med 200 kronor i månaden

Hon heter Alma Badajeva och är 70 år.

På frågan vad som är det bästa med Kettjenery svarar hon:

”Det bästa, jag vet inte vad som är det bästa. Vi har vatten och gas i husen. Det är bra. Vi har affärer och flera restauranger. Där kan man roa sig.

Vems korna är vet jag inte.

Ärligt talat är det lite tråkigt här. Det är så lugnt. Inget händer i Kettjenery.

Jag är på väg till posten för att hämta ut pensionen. Min man får 8 000 rubel (1 600 kronor) och jag får 13 000 i månaden. Jag var städare på sjukstugan och min man arbetade på posten.

Jag har lite mer i pension för att jag är handikappad. Jag är strålningsskadad. Jag var i Semipalatinsk (i nuvarande Kazakstan. Sovjetunionen testade sina atombomber där, 125 provsprängningar över jord). Jag föddes därborta. När vi var deporterade.

Min far dog i fängelset och mamma blev sjuk och dog.

Varför far sattes i fängelse?”

Alma står länge tyst, sedan säger hon:

”På den tiden fick man tio år om man tog en kopp spannmål för att familjen inte skulle svälta.”

Hon tystnar, och tar sats igen:

”Så jag bodde hos främmande människor i Semipalatinsk. Och där fick jag strålningen. Döden kom inte. Man fick leva på något sätt. Jag gick aldrig i skolan. Jag är obildad. Jag kan inte läsa. 1957 tilläts vi återvända från förvisningen och jag har bott i Kettjenery sedan dess.

Jag har två barn och dem går det bra för. Dottern arbetar på dagis och sonen är dataprogrammerare.”

Alma vandrar vidare för att gå på posten och hämta sin pension
Alma vandrar vidare för att gå på posten och hämta sin pension

Hon går sakta och vaggande mot posten där hon ska hämta pensionen med invalidtillägg.

Och vi sätter oss i bilen och far vidare, bort från Kettjenery där hundarna skäller, sparvarna kvittrar, korna betar och där inget händer, ja, där det är riktigt tråkigt.

Se tv från Kettjenery – klicka på playknappen

  • Tjänstgörande redaktörer: Victor Lindbom och Filip Lindahl
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB